1. Hem
  2. Annan Härnösand

Alexanderteknik Marja Bennett, Härnösand

Trädgårdsgatan 6, 871 31 Härnösand
Inga omdömen än
Personal
Betyg
Om
Visa tjänster

Alla tjänster

Alexanderteknik

2

Alexanderteknik, individuell lektion

45 min
Individuell lektion i Alexanderteknik för en friare, mer avspänd kropp och ett lugnare mer närvarande sinne
Pris850 kr

Alexanderteknik, individuell lektion subventionerad för studenter, arbetslösa, sjukskrivna

45 min
Individuell lektion i Alexanderteknik för en friare, mer avspänd kropp och ett lugnare mer närvarande sinne.
Pris650 kr

Fasciabehandling

2

Fasciabehandling, halvkropp

25 min
Lossa blockeringar och få upp flödet i kroppen med mjuk djupvågsbehandling. Över- eller underkropp
Pris550 kr

Fasciabehandling, helkropp

55 min
Lossa blockeringar och få upp flödet i kroppen med mjuk djupvågsbehandling.
Pris1 050 kr

Personal

Omdömen

Inte tillräckligt med recensioner än

Om företaget
Välkommen till Sinnesro och Kroppslycka! Hej! Jag heter Marja och jag är utbildad Alexandertekniklärare (treårig heltidsutbildning) och jag arbetar även med fasciabehandling. Jag har arbetat i drygt 25 är och har mottagningar både i Vasastan i Stockholm och i Härnösand. Till mig kommer allt från människor med smärta och spänningar i rygg, nacke, axlar eller leder, till dem som vill utvecklas inom sitt specialområde som t ex dans, ridning, sång eller att spela ett instrument. Många kommer också för att förebygga och avhjälpa skador som uppstår eller har uppstått i samband med träning, löpning, yoga eller annan fysisk aktivitet. Alexanderteknik är också ett fantastiskt verktyg i stresshantering. Roten till problemen handlar ofta om idéer, föreställningar och vanor som vi lagt oss till med och som blivit en omedveten del av vår ”make-up”. När du tar lektioner i Alexanderteknik får du hjälp att få syn på dessa omedvetna vanor och därmed en möjlighet att välja bort dem, kliva ur vägen för dig själv och återupptäcka glädjen och friheten i att röra dig med lätthet och utan smärta. Jag erbjuder individuella lektioner i Alexanderteknik och Fasciabehandlingar, och du kan även boka mig till företagspresentationer och heldags- eller helgkurser. Just nu arbetar jag med gruppundervisning på New Education for Contemporary Dance på Härnösands Folkhögskola och med "Vägar till Välmående" på Hola Folkhögskola. Oavsett vem du är och varför du kommer till mig så utgår vi ifrån var Du befinner dig just nu. Det finns inga hopplösa fall, och många som kommer till mig har "testat allt", och sedan fått stor hjälp av Alexandertekniken. Avbokningspolicy Stockholm: Avbokningar senare än två vardagar innan debiteras fullt. Genom din bokning godkänner du dessa villkor. Avbokningspolicy Härnösand: Avbokning senare än 24 timmar innan debiteras fullt. Har du friskvårdspeng? Då kan du använda den till både Alexanderteknik och Fasciabehandling. Jag finns även i Epassi. Jag ser fram emot att träffa dig! Med värme, Marja

instagramInstagram@sinnesro_kroppslycka

Julkalender 2025, lucka 17 Alexanderteknik som pedagogiak modell I lucka 9 skrev jag på temat "man blir aldrig färdig", och är det nåt som Alexandertekniken har lärt mig så är det just det. Det finns inget slutresultat att uppnå - det finns bara ett oändligt antal nya dagar, stunder, ögonblick där vi har möjlighet att vara nyfikna på hur det är just nu. När man tittar på en Alexanderlektion utifrån så ser det kanske ut som om vi tränar på att sätta oss och ställa oss väldigt mycket. Och att vi bryter av det med en stunds avslappning på bänken. Och nog är det så, att man blir bättre på just att röra sig upp och ned i en stol, men inte på det mekaniska sättet som handlar om att hitta "rätt mekanik" som sedan ska bli automatisk och alltid funka i alla lägen i alla åldrar. Det handlar om att ta en vardaglig rörelse och göra den väldigt medveten genom att först stanna upp och lämna sig själv ifred så att man kan lägga märke till vad det är man omedvetet håller på med. Ofta upptäcker man att man faktiskt gör saker som förhindrar en balanserad och koordinerad rörelse, exempelvis genom att spänna nacken och kanske trycka sig nedåt fast man vill ta sig uppåt. Så övningen i stolen handlar mer om att träna upp medvetenheten i en väldigt vardaglig rörelse så att man sedan kan använda det tänket i andra situationer i livet också. Så egentligen är Alexanderteknik inte alls en kroppsterapi, utan mer en pedagogisk modell. Ett sätt att tänka. Och det sättet att tänka gör att man nyfiket kan ta sig an att lära sig nya saker, som att styrketräna, att yoga, att spela ett instrument, att spinna garn (som är något jag vill lära mig nästa år) - och att göra det med så mycket lätthet och närvaro som möjligt. Så att man inte behöver ta med sig gamla vanor av att exempelvis spänna nacken eller käkarna när man gör något ovant. Hur tänker du om detta? Har du erfarenhet av att kunna applicera Alexandertekniken eller det här tänket i ditt liv?
Julkalender 2025, lucka 16 Lyckan i de små tingen 💚Duscha i varmvatten 💚Upptäcka att det finns en tekanna på lokalen - jag kan brygga flera koppar på en gång! 💚Lampor och läsglasögon. Det går att läsa även när natten börjar tidig eftermiddag. 💚Min telefon. Den får mycket skäll, men den gör att jag kan hålla kontakt med mina barn även när vi inte är nära. 💚Mitt jobb. Möjlighet att hela tiden vara nyfiken, utforskande. Vill du fylla på?
Julkalender 2025, lucka 15 Att befinna sig mitt i Varje söndag kväll leder jag en guidad aktiv vila på zoom. De här vilorna är inget som jag förbereder, utan de är även en stund för mig att vila och landa precis där jag är. Och det som dyker upp just för stunden är det jag säger. Just igår tänkte jag på att befinna sig mitt i någonting. Och hur svårt det kan vara. Att verkligen aktivt välja att stanna kvar i det som är. Speciellt om man har ont, eller känner något obehag. När man känner smärta, oavsett om det är renodlad fysisk smärta eller själslig smärta så är det ju en signal att något är fel. Och den direkta reaktionen på att något är fel är att börja söka lösningar eller förklaringar. När det gäller fysisk smärta så kan det ofta bli väldigt fel eftersom smärtan på ett ställe kanske inte handlar om att just den delen som smärtar, utan den är en budbärare. Läs mer om det i lucka 13 När det gäller själslig smärta, odefinierat obehag eller en känsla av sorg så är det lätt att börja leta efter syndabockar utanför en själv. Det är någon annans fel att jag mår såhär. "Det är min partner, regeringen, miljöförstöringen, orättvisorna i världen... etc" Och så kan det ju naturligtvis vara. Men om man direkt blir reaktiv och börjar slå ifrån sig tror jag att man missar något. FORTSÄTTNING I KOMMENTARER
Julkalender 2025, lucka 14 ERBUDANDE OCH UPPDRAG! Efter snart 27 år i branschen har jag bestämt mig för att ta hjälp av ett bokningssystem! En Lule-kille på support fick mig på fall ;) Så nu kan du boka din lektion eller behandling via Boka Direkt. Jag tycker det här ska bli lite spännande, och även en möjlighet att nå ut med Alexandertekniken i lite vidare cirklar! Så nu har jag ett öppningserbjudande! De fem första som kommenterar "Ja!" ger jag i uppdrag att söka upp mig på Boka Direkt, antingen i Stockholm eller Härnösand och boka en lektion eller behandling. Det står inte något om rabatt på sidan utan det drar jag av när ni betalar. Tänk på att jag har luckan på tre olika ställen, så ikväll ca 18.00 kollar jag vilka som hojtat först. Så vänta med att boka tills jag har kollat. Nu kör vi!
Julkalender 2025, lucka 13 Knäna som budbärare Den här veckan har det varit mycket fokus på knän. Flera av mina elever har kommit för att få hjälp med sina onda knän. Såklart dras vårt fokus alltid till det område som gör ont, och det är lätt att tro att det är där vi ska lägga fokus. Men jag tänker mer på knäna som en budbärare som berättar att det är något som inte riktigt funkar i samarbetet mellan höftleder, knäleder och fotleder. Och ofta beror onda knän på en överanvändning av lårmusklerna på framsidan av låret (quadriceps) och att vi när vi böjer knäna glömmer bort att vi också måste böja i höftleden. Och att fotleden behöver vara fri. När det gäller quadriceps så är tre av dess senfästen högt upp på lårbenet och ett av dom fäster så att den går över höftleden också. Den andra änden av muskeln går in i en sena som går över knäskålen och ansluter till en sena som fäster nedanför knäleden. När de här musklerna är kontant spända och jobbar för mycket så tänker jag att knäleden trycks ihop. Vi dras liksom ned och in i lederna som behöver utrymme och frihet för att kunna göra sitt jobb. Det andra med att böja i höftleden handlar om att vi ofta hamnar i ett läge där vi hänger framåt i våra höfter. Och att vi när vi böjer våra knän så hänger hela nedre delen av ryggen, bäckenet med framåt och nedåt och vi belastar knäna ännu mer ovanifrån med hela kroppens tyngd. När detta händer är det inte främst höfterna som skriker, utan det är knäna. "Nu är det för mycket belastning här! Det var inte det här jobbet vi signade upp för!" Så den här veckan har vi jobbat med att hitta friheten i höftlederna, att låta oss själva komma bakåt och uppåt in i ryggen och att låta knäna få böjas genom att tänka att rörelsen kommer bakifrån, från knävecken och att benet pendlar i höftleden. Vi har också tittat på vad som händer i fotlederna, och förstås om vi kan låta nacken vara fri och hitta längd uppåt i ryggraden. Och som ett mirakel så minskar smärtan i knäna! Och vi får säga TACK till dom för att de gjort oss uppmärksamma på obalansen! På bilden muskler framsida lår och jag som står och hänger i höftlederna :)
Julkalender 2025, lucka 12 Just nu läser vi en bok som heter "Against the Machine" av Paul Kingsnorth. Kort sammanfattat så menar han att vårt samhälle under lång tid har blivit mer och mer en maskin. En maskin som vi hela tiden ger mer makt att styra och övervaka oss. Vi offrar vårt självbestämmande till förmån för bekvämlighet och underhållning, och vi rör oss längre och längre både ifrån naturen och vi tappar också våra förmågor att överleva UTAN maskinen. Jag tänker på kunskap som jag kan se att man behöver här på landet, som att bygga en jordkällare, eller kunskap att ta hand om råvaror som skinn och ull - sånt som en vanlig torpare hade i händerna för 150 år sedan. Denna kunskap får man leta med ljus och lykta efter idag. Till och med det som vi med stolthet har sett som det som skiljer ut oss människor, förmågan att kommunicera med ord, att skapa konst, musik och litteratur, har vi börjat överlämna mer och mer i "händerna" på maskinen. Man kan ju fråga sig, vad är det vi människor egentligen ska göra då? Vad är vår raison d'être? Till och med när jag skriver de här texterna får jag frågan erbjudandet att skriva med AI. Vill jag skriva kortare, längre? Kanske roligt, eller professionellt? Att välja det mänskliga blir idag nästan lite av en revolutionär handling. Att alltid be att få chatta med en människa i supporten. Att aldrig välja att få sin text tweakad av AI. Att börja tillverka saker med sina egna händer istället för att köpa. Eller att köpa av lokala hantverkare. Jag tänkte också på igår hur fint det är att få hjälp på telefon av en människa. Jag fick telefonsupport av en kille som satt i Lule, och bara det, att får höra en dialekt från en människa som har den dialekten för att han bor på ett visst ställe i vårt avlånga land gjorde mig glad. Inte en AI-röst utan en människa med ett liv, ett sammanhang, en historia bakom. I boken finns ett citat från Wendell Berry som drabbade mig: "It is easy for me to imagine that the next great division of the world will be between people who wish to live as creatures and people who wish to live as machines." Jag väljer creature alla dagar i veckan. Vad tänker du om det här?
Julkalender 2025, lucka 11 Igår hade jag ett av mina favorituppdrag. Jag har regelbundet det stora nöjet att gästspela på Vägar till Välmående - en "kurs" för seniorer på en folkhögskola i närheten. Det blir en mix av Alexanderteknik och levande anatomi och igår tittade vi på skuldergördeln och armarna. Jag har skrivit om den i en tidigare lucka om du vill läsa mer specifikt om det. Det som alltid kommer upp när man har tittat ordentligt på en anatomisk detalj/funktion är en stor förundran. En förundran och respekt för hur fantastisk vår kropp är. Och ofta också en sorg över hur missförstådd och feltolkad den är, kroppen vår. När jag gick min utbildning sas det ofta att man behöver egentligen inte särskilt mycket kunskap i anatomi för att vara lärare i Alexanderteknik, och det är väl sant på sätt och vis. Men ju mer jag jobbar med det här desto viktigare tycker jag att det är. När vi får se, förstå och känna i oss själva hur vi egentligen hänger ihop, då blir det också lättare att förstå när man går emot kroppen. När man gör något som inte har någon förankring i vår anatomi. Och just i skuldergördeln finns det många stora missförstånd som upprepas från många olika håll på daglig basis. Jag tänker också att den här förundran som väcks är någonting som det behövs mer av. Vår kropp kommer annars nästan bara på tal när den är fel, när den gör ont, när den inte ser ut som, eller gör det vi vill. Vilket skifte att börja se på sig själv med förundran. Den här makalösa kroppen vi bor i. Hur tänker du?
Julkalender 2025, lucka 10 "Hur ska jag hitta tillbaka till det här? Vad ska jag tänka nu? " Upplevelsen efter en lektion är ofta att man känner friare, förlängd. expanderad och både lättare och tyngre. Såklart är det någonting man vill hålla kvar, något man vill kunna återskapa. Och svaret på första frågan är faktiskt egentligen, du SKA inte hitta tillbaka till det här. Vi ska inte återskapa någonting som redan hänt - en gammal upplevelse. För upplevelsen är bara en känsla förknippat med den nya relationen man har fått med sig själv och med sin omgivning. Det vi vill "återskapa", eller påminna oss om, är HUR vi tog oss dit. Vägen dit är målet och meningen. Så då kommer vi till den första frågan. Hur ska vi tänka? Det vi ofta gör när vi ska tänka på hur kroppen ska vara är att vi börjar med att gissa. Vi börjar med att testa att korrigera och fixa och känna efter, ja leta, efter den där upplevelsen som vi hade förut. Men när vi gör det är vi bara inne och letar i gamla upplevelser och muskelminnen, och allt det här går ju ut på att inte förlita oss på det "gamla vanliga". Så någonting jag brukar säga till mina elever att ta med sig är att när tanken dyker upp: "hur var det här med Alexanderteknik nu egentligen?", är att först och främst ge sig själv en stund att bara stanna upp och inte rusa in i det där letandet. Sen är det faktiskt väldigt enkelt. FORTSÄTTNING I KOMMENTARER
Julkalender 2025, lucka 9 Man brukar säga att det här med Alexanderteknik, det är ingen quickfix. Det tar tid att ändra vanor och det tar kanske ännu längre tid och medvetenhet att förstå att det man ALLTID gjort och det som känns som hemma kanske inte är så bra för en. Att det inte är en quickfix är både sant och inte sant. Man behöver titta på ordet quickfix och fundera på vad det betyder. Fix betyder ju att man fixar till något, lagar något, och sen är det bra! Något sånt kan man nog bara göra med ett problem som är ett isolerat sådant. Som inte sitter fast i en kropp med medvetande, känslor, minnen, vanor och föreställningar. Och det utesluter ju att det går att få till det i människor. Sen kan det faktiskt vara så, att man i samband med en lektion får en djup förståelse för vad det är man gör med sig själv som skapar problem. Om det också handlar om något som man är känslomässigt färdig med, så kan man faktiskt, från den ena stunden till den andra förändra något i grunden. Men det handlar mindre om en fix och mer om att man just den stunden är fysiskt, mentalt och känslomässigt redo att medvetet släppa taget om något. I de flesta situationer är ändå det här med att ändra vanor något som tar tid, men inte bara tid, utan medvetenhet och nyfikenhet. Under en lektion kan man få en tydlig uppfattning om vad som är möjligt, och sedan behöver man fortsätta att utforska det på egen hand med de verktyg som man får av sin lärare. Det är också därför det är bra att komma ofta i början, så att man håller den här "möjligheternas horisont" tydlig. Och ju mer man lär sig om det här med att vara i en kropp, att ha en kropp, att förvalta en kropp, desto mindre intressant blir det med en quickfix, eller ens en idé om att man ska nå någon slags läge där allt är perfekt och färdigt. För att citera Tranströmer: "Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall." Vi blir aldrig färdiga och det är som det skall!
TACK alla ni som bidrog! Det blev 1000 kr rakt in i Musikhjälpens bössa från er som bidragit från olika håll! Nu har min dotter fått äran att dra en vinnare, och vinnaren är.... ANN FÄRNSTRÖM!! Stort grattis! Du får en Alexanderlektion och en månads gratis medlemsskap i Aktiv Vila-klubben som aktiveras i januari!

Andra adresser  

Visa alla addresser

Ordinarie öppettider

  • Måndag
    Stängt
  • Tisdag
    Stängt
  • Onsdag
    Stängt
  • Torsdag
    09:00 - 18:00
  • Fredag
    Stängt
  • Lördag
    Stängt
  • Söndag
    Stängt

Kontakt

  • 733- 68 95 XX

Adress