Vad menas med “Berörelse”?
Bra fråga. Jag är inte helt säker. :)
Men när vi går igenom svårigheter och upplever stress och smärta som reaktion, så kan det leda till att vi – mer eller mindre – tappar kontakten med oss själva och vår omgivning.
Vi får kanske "tunnelseende". Känner så mycket att vi är konstant överväldigade. Eller inget alls.
Båda är en fantastiska biologiska skyddsmekanismer.
Men inte så härlig att leva sitt liv genom.
Vi vet att trygg beröring och rörelse är livsviktiga för människors hälsa genom hela livet.
Och vi vet att de också är två av de mest kraftfulla nycklarna till att sakta börja återfå närvaro och stadighet – när vi har tappat den.
Vi kan bygga upp det igen. Sakta och tålmodigt.
Med god näring. Med styrka. Med kapacitet i vårt intelligenta nervsystem.
När det sker, blir vi mer motståndskraftiga.
Mer förankrade.
Vi blåser inte lika lätt omkull när det stormar, utan står stadigare och hämtar oss snabbare. Vi har mer tillgång till vår egen röst, istället för att påverkas av andras. Vi klarar att vara mer i relation till oss själva - och till andra.
Jag ser “Berörelse” som ett sätt att närma sig kroppen där vi försöker jobba med den – inte mot den.
Ett slags navigationsverktyg. Kompass.
Så att VI kan få vara kapten på skutan som är våra liv. Och styra mot det vi liv vi vill leva. Vara en kraft att räkna med, för oss och för andra.
Så orkar tro på – och vara med och skapa – en värld som är lite snällare, tryggare och bättre både för oss själva här och nu. och för kommande generationer.
Håller du med?
Om du vill, är du varmt välkommen att börja sätta ord på vad “Berörelse” skulle kunna vara för dig.
Jag äger inte ordet.
Jag lyssnar till det.
Och bjuder in dig att göra detsamma.